• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Tjuvtitt på eget och andras liv – AIR 1(3) (recension)

ur Lagrat liv
Så kommer det absurda ögonblicket när jag ser mig själv på skärmen, filmad av Linda Söderberg. En del av konstverket, men samtidigt utanför.

 

Varje filmsnutt sammanfattad i en mening

 

På Kulturnatten hade projektet Norrköping AIR (Artist in residence) vernissage. Den består av tre delar av tre konstnärer. Här behandlas den första tredjedelen.

 


I början av jakten. Vanja Sandell Billström startade projektet i somras utan en filmruta.

 

Vanja Sandell Billström är en ung filmare, som redan har hunnit att bli Guldbaggenominerad för kortfilmen Fotografen. Anmärkningsvärt! Hon är just nyutexaminerad från Konsthögskolan.

Det som är speciellt med filmen Lagrat Liv är att hon inte har filmat en enda sekund själv. I stället tar hon rollen av iakttagare av andras filmer. Närmare bestämt mobilfilmer.

Under flera månaders tid jobbade hon med att få in de filmer som gömde sig i mobiler hos den så kallade allmänheten. Det rör sig alltså inte om proffsfilmer. Och inte heller är det filmer som, från början, gjorts med avsikten att visas offentligt. Hon har annonserat, affischerat och handgripligen sökt upp folk på stan.

Frågan är: vad är det egentligen vi dokumenterar? Nu när alla plötsligt är inte bara fotografer utan också filmare. När tekniken finns i fickan hos alla och en var. Och när vi kan impulsivt och utan planering göra en film. Nu när framtiden är nutid. Själv har jag inte fattat det än. Både jag och min mobil lever i det förgångna.

Men då var det väl bara ungdomar som skickade in filmer? Nej då. Yvonne Olofsson, curator för Vanja Sandell Billström, berättar att det var folk från 25-30 år och uppåt. Jag är uppåt. Nåja, det var inte barn. Och man ser att vissa filmer är gjorda av fullvuxna. Inte bara för att de filmar sämre.

Den nya tekniken är förgänglig. Poff! så är filmen raderad. Av misstag eller inte. Kanske var den inte menad att sparas? Ettor och nollor blir lätt till bara nollor. Men här är den fångad.

 


En mening om varje film. Tillsammans som en gemensam dikt. Eller en inre film.

 

120 filmer kom in. 120 filmer visas. Också här väljer Sandell Billström att ställa sig vid sidan om. Urvalet blir… att inte göra ett urval. Hon sätter sig inte som domare över gott eller dåligt utan väljer att ta med rubbet. Om det är bra eller dåligt kan diskuteras. Det blir lite enahanda naturbilder stundtals. Kanske hade det blivit en bättre film om hon sållat?

Men hade det blivit intressantare? Jag tror faktiskt inte det. Vi får faktiskt en ”ultimate director’s cut” redan från början. Alla hemligheter kommer i ljuset. Och det var just frågan: vad filmar vi? som var intressant. Och varför. Frågor är ofta intressantare än svar. De leder till nya frågor.

Och det är klippningen som är den stora hemligheten. Hon har jobbat i datorprogrammen Final Cut och After Effects. Filmerna rullar in från höger till vänster och försvinner sedan. Det betyder att minst två filmer åt gången är uppe på skärmen. Det skapar en känsla av ”vad kommer nu?” och ”bara en till”. Jag sitter längre än jag trodde att jag skulle, även om jag inte ser alla 40 minuterna.

Så kommer det absurda ögonblicket när jag ser mig själv på skärmen. Jag ser på konsten. Ser mig själv. Jag är en del av konstverket, men samtidigt utanför. Jag kan inte påstå att det blev vackrare, men det var rätt hisnande. Min svägerska hade filmat, och jag var bara biperson. Och Tore ”stapplade” inte alls i bassängen.

Det stod nämligen så på den andra skärmen. Där har konstnären sammanfattat varje filmsnutt i en mening, som rullar fram i ett annat tempo och en annan riktning. Jag sitter och tittar på den ett tag. Och ser en inre film, som skiljer sig från den andra.

Jag går därifrån med en känsla av att ha tjuvtittat på andras liv. Inte så att jag känner mig skamsen, bara som om horisonten har vidgat sig en liten, liten aning. Och pulsen har gått ner. Jag går lite långsammare. Det var meditativt.

Text: Michael Strandhed
Foto: Anton Nyberg, Kenny Karlsson, Catalina Aguilera redigerat av Vanja Sandell Billström, Michael Strandhed, Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VERKSTAD: RUM FÖR KONST Norrköping

27 september – 12 oktober 2014
Vanja Sandell Billström – Lagrat Liv

Norrköping AIR: Konst i industrilandskapet

LÄNKAR
Vanja Sandell Billström hemsida
Fotografen FLM YouTube
Norrköping AIR hemsida Facebook
Verkstad: rum för konst hemsida Facebook
Norrköping AIR söker mellanrum reportage Kultursidan.nu 31/7 2014
Vanja söker vardagens mobilfilmer reportage Kultursidan.nu 10/7 2014

Tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Tjuvtitt på eget och andras liv – AIR 1(3) (recension)

  1. Pingback: CV | VANJA SANDELL BILLSTRÖM