• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Tre systrar i fängelse når Tjechovs essens (recension)

Tre systrar
Det skymmer. Storasyster Olga är systrarnas fasta punkt och tröstare. Norrköpings Teaterkompani spelar Tre systrar – i väntan vid strömmen, fritt efter Tjechovs pjäs.

 

Vad är det vi väntar på? Lyckan? Livet?

 

Norrköpings Teaterkompani spelar Tjechovs Tre systrar – en pjäs om spruckna drömmar, längtan efter kärlek och evig väntan – i fängelset i Norrköping. En genial idé som förtydligar och lyfter fram essensen i Tjechovs klassiska pjäs.

Till tonerna av Frödings Tre trallande jäntor tågar de in – fem män i militärgröna t-shirts och mjukbrallor. Vi befinner oss i Norrköpings fängelse, närmare bestämt i fängelsets snickeri. Männen är före detta interner som möts igen för att slutföra ett teaterprojekt som de påbörjade när de alla satt inne. Scenbygget har de gjort själva. Spånskivor som spikats ihop till ett upphöjt scengolv. Plastskynken som ridå med en tecknad tavla i tusch.

Ramberättelsen glider över i kvällens föreställning Tre systrar – I väntan vid strömmen. Borta är mjukisbrallorna. Istället frasar kjolar över håriga mansben med fötterna instuckna i foppatofflor. Systrarna görs av tre män i skägg. De manliga rollerna spelas av kvinnor med några få undantag.

Visst, det är komiskt med män i klänning, men det går över. Texten får en annan tydlighet när jag hela tiden måste förhålla mig till att kvinnan ser ut som en man, och mannen har en kvinnas röst. Syn- och hörselintrycken skaver.

 

Ingrid Loeld Rasch, Elias Dahlgren
Officerare i tsarens tjänst. Ingrid Loeld Rasch och Elias Dahlgren.

 

Vi förflyttas till en regementsstad i ryska provinsen där de tre systrarna Olga, Masja och Irina bor med sin bror Andrej. Förvisade från storstaden Moskva lever de ett uttråkat liv i småstaden. Det enda som piggar upp är regementets officerare som är ständiga gäster på lantegendomen.

Där är baron Tusenbach och kapten Soljonyj. Två urtyper av soldat – Tusenbach i Elias Dahlgrens tolkning är gentlemannalik och världsvan. Sanna Franzéns Soljonyj däremot, en tragikomisk figur som tar till flaskan när modet sviker. Båda är de förälskade i unga Irina. Men hon tycks inte särskilt intresserad. Hon fantiserar om Moskva och ser inte friarna hon har runt omkring sig.

Joakim Malmberg gör den yngsta systern till en drömmare som plockar blommor, firar namnsdag och knycker på nacken så att det imaginära håret böljar kring axlarna. Bedårande.

Storasyster Olga är allt annat än en drömmare. I Erik Wallstens skepnad blir Olga den outtröttliga. Hon som klarar lärarinnejobbet, hushållet och familjen. Hon är systrarnas fasta punkt och tröstare. Den som hela tiden ”ska bara” och aldrig når fram till sin välbehövliga vila.

Johan Millvings Masja är den av systrarna som faktiskt tagit sig ut ur hemmet och gift sig med skolläraren Kulygin. Men Masja gömmer ansiktet i en bok och älskar i hemlighet överste Versjinin. Han som både har hustru och två små flickor.

 

Erik Wallsten o Joakim Malmberg
Närhet. Olga och Irina. Erik Wallsten och Joakim Malmberg.

 

Det är som tiden står stilla i huset. Denna ständiga väntan på något annat, något bättre. Allt tal om vad man ska göra sedan, längre fram. Livet ter sig segt som sirap. De är fångar på denna plats, fångade i sina drömmar.

Men allt är inte hopplöst. Brodern Andrej finner kärleken i småstadsflickan Natasja. Mons Gregermark tecknar ett finkänsligt porträtt av den unga flickan och Lina Blikstads Andrej äskar henne uppriktigt.

I Olov Raschs bearbetning träder essensen av Tjechovs pjäs fram. När Överste Versjinin filosoferar över meningen med livet vänder Ingrid Loeld Rasch sig lika mycket till oss i publiken som till sällskapet i salongen där borta i Ryssland. När ska det där ske som alla väntar på? Vad är det vi väntar på? Lyckan? Livet?

Vi låter våra föreställningar om livet hindra oss från att se hur det faktiskt ser ut. Fängelset som spelplats väcker helt naturligt associationer och tankar kring vad påtvingad väntan kan göra med människor – skapa passivitet och handlingsförlamning.

I pjäsens slutscen vänder systrarna oss ryggen och tittar ut genom det stora panoramafönstret. Än en gång har de blivit övergivna av livet som dragit vidare och lämnat dem bakom sig. Men kanske är blickarna ut ändå en början på något nytt. Att se nuet och börja leva av egen kraft.

Text: Felicia Eriksson
Foto: Maria Qvarzell

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FÄNGELSET Norrköping

12 september – 16 oktober 2015
Tre systrar – I väntan vid strömmen
Fritt efter Anton Tjechov

Bearbetning, regi, scenografiidé: Olov Rasch
Kostym, scenografi, multiteknik: Andrew Jones
Ljus: Johannes Rasch
Ljud: Lars Jonsson      
Produktion: Norrköpings Teaterkompani

MEDVERKANDE
Andrej Prozorov – Lina Blikstad
Natasja/Kulygin – Mons Gregermark
Olga – Erik Wallsten
Masja – Johan Millving
Irina – Joakim Malmberg
Versjinin – Ingrid Loeld Rasch
Baron Tusenbach – Elias Dahlgren
Soljonyj – Sanna Franzén

LÄNKAR
Norrköpings Teaterkompani hemsida Facebook FB-evenemang
Teaterkompaniet dukar upp för Tre systrar reportage Kultursidan.nu 10/9 2015
Öppen Port för att befria samtiden reportage Kultursidan.nu 21/8 2015

Tagged . Bookmark the permalink.