Roligare att spela tillsammans.
”Jag hade aldrig hållit i en fiol.”
Uppvärmning pågår i rum 412 i De Geergymnasiets annex. Ludvig och Ellen kniper ihop både ögon och mun. Sedan hoppar de runt på golvet. Carl-Johan Wallentin hoppar också, han håller i lektionen med Bok 1 för den lilla cellogruppen. Sedan spelar de lite medan Ludvigs och Ellens mammor lyssnar.
– Det där är G, säger Ludvig glatt och pekar med stråken på notpapperet som ligger på golvet.
Musikpedagogen Carl-Johan Wallentin ser till att båda barnen har noter till den enkla låten.
– Du kan titta här, även om du inte kan alla noterna, säger han uppmuntrande.
Cellospel i Bok 1. Med Ludvig och Ellen.
70 barn och ungdomar från Norrköping, Linköping och Finspång deltog i Kulturskolans och Suzukiföreningens Suzukidag på lördagen. Lektioner i smågrupper växlade om med stor orkester. Från Finland kom violinisterna och pedagogerna Mauno Järvelä och Siiri Virkkala. Dagens tema var folkmusik från länderna kring Östersjön.
– På söndag fortsätter några av de äldre deltagarna och spelar ännu mer tillsammans med våra finska gäster. Detta är ett första förberedelsesteg inför ett större projekt, ”Fiulibalticaprojektet”, som kommer att äga rum i Finland i slutet av maj detta år, informerar Sara Michelin som är ordförande i föräldraföreningen Norrköpings Suzukiförening.
I den tysta korridoren utanför alla ljudisolerade dörrar sitter Bengt Nyman från Linköping. Han är en av alla de föräldrar som är så viktiga för att Suzukimetoden ska fungera men just nu är dottern i den fas i livet att en pappa bara är pinsam.
– Suzuki bygger på att alla spelar samma låtar, säger han. Det gör att alla har samma repertoar och kan spela med varandra.
Det förklarar varför dagens schema ser ut som det gör, grupperna är uppdelade i Bok, mellan 1 och 7. Det handlar alltså om hur långt i spelböckerna deltagarna kommit.
– Böckerna är mycket genomtänkta. De introducerar tekniska svårigheter redan i enkla låtar. Senare återkommer de, kanske efter ett år och då är eleverna redan bekanta med det.
Föräldrarna är mer än välkomna att spela med i Suzukimetoden.
Och hur är det med det här att föräldrarna ska spela med? Jo, Bengt Nyman lärde sig grunderna.
– Jag hade aldrig hållit i en fiol tidigare, det var roligt att lära sig. Sedan går det fort för barnen att lära sig och då hinner man inte med.
Musikundervisningen bygger på mycket övande hemma. Varje barn kanske får en lektion på 15 minuter i veckan. Därtill kommer gruppspel, på kanske 30 minuter per vecka.
Suzukiföreningen anordnar därför en årlig Suzukidag för att inspirera eleverna, ge dem möjlighet att fördjupa sig.
– Ofta gör man mer tillsammans, som målar, säger Bengt Nyman och berättar entusiastiskt om de traditionella sommarlägren i Stegeborg: Det är fantastiskt. De badar, går på spökvandring och har kul aktiviteter som blandas upp med träningen.
Trångt när alla samlas under Mauno Järveläs ledning.
Gruppövningarna går mot sitt slut. Alla samlas i den stora salen på bottenvåningen. Nu ska folklåtarna sättas samman. Det är fullt i stolsraderna och här och där sitter föräldrar med och spelar tillsammans med sina barn.
Den stora stråkorkestern stöttas av flera pianister. Suzukimetoden finns nämligen också för piano.
Dagen avslutades med konsert för de unga musikernas anhöriga i De Geergymnasiets aula. I maj kommer några av eleverna i Norrköpings suzukiförening att åka till Finland för att delta i ”Fiulibalticaprojektet” tillsammans med deltagare från de nordiska och de baltiska länderna.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
LÄNKAR
Norrköpings Suzukiförening hemsida
Kulturskolan hemsida
FLER BILDER FRÅN SUZUKIDAGEN – KLICKA
[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157641740369083″]