Lätt surrealism med mjuk svärta (recension)

Lasse Söderberg ställer ut grafik på Galleri Sander/NP33.
Grafik 1967–1991. Lasse Söderberg visar svartvit grafik med stillsam konsekvens av underfundighet i svart och vitt.

 

Kroppen avtecknas ur mörkret mot ljuset

 

Lasse Söderberg visar en grafiksvit som spänner över åren från 1967 till 1991 på Galler Sander/NP33. Skickligheten med torrnålen kompletteras med en underfundig lek med såväl motiv som med det svarta och det vita. En högst sevärd utställning av grafikens klassiska tekniker.

Av utställningens presentationsblad får jag veta att Lasse Söderberg, född i Ulvöhamn 1941, hunnit arbeta som både gruvarbetare och sjöman innan han kom in på Konsthögskolans grafiklinje år 1965. En kvalificerad gissning är att det var på Ulvön, Örnsköldsviks skärgård, han steg ner i gruvan. Fram till 1961 bröts där nämligen järnmalm, titan och vanadin. På Konsthögskolan studerade han fram till 1970.

 


Efter Persona, 1967, och Studier, 1970, är båda tidiga etsningar.

 

Redan i elevverken Efter Persona, 1967, och Studier, 1970, möter betraktaren Söderbergs underfundighet, det lätta anslaget av surrealism av det slag man ser i Magrittes måleri. Efter Persona upprepar konturer men fyller dem med nytt innehåll, två händer, fylls med havets vågor som lyfts upp i en kub. I Studier fyller grafikern ytan med olika iakttagelser av samma motiv, ger det avbildade ansiktet flera perspektiv. Effektivt, men också intresseväckande.

De är etsningar, liksom Hjärtat, en parafras på Veronicas svetteduk men med ett motiv inifrån kroppen, och fyndiga På stranden som leker med djupet, en överkropp mot – åter – havet.

 


Detalj ur På stranden, etsning från 1972.

 

Därefter tar torrnålstekniken vid men underfundigheten kvarstår, inte minst vid vattenbrynet (kanske sjömannens erfarenhet av havets djup). Några porträtt undantagna. Åsa, 1982, är intimt, enkelt och rättframt.

Torrnål handlar om konsten att skapa i svart och vitt. Ju tätare stick med nålen desto svartare, möjligheten till nyanseringar följer en glidande skala. Kanske skickligaste uppvisningen är Etat dormant, 1985, en hyllning till Leonardo da Vinci. Intrycket är att verket är resultatet av en studieresa. Ljuset faller in på en nyss lämnad säng, en resväska, en bok och en plansch med mästarens anteckningar.

Naturligtvis fastnar jag också för självporträttet i helfigur där Lasse Söderberg stegar mot vänster. Kroppen avtecknas ur mörkret mot ljuset.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NP33 Norrköping

22 mars – 26 april 2014
Lasse Söderberg
Grafik 1967-1991

LÄNKAR
Lasse Söderberg info
NP33 hemsida

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Lätt surrealism med mjuk svärta (recension)

  1. Pingback: Galleri Sander återsamlar konstvänner – KULTURSIDAN.nu