Mozart och den svenske Mozart. Stig Jacobsson visar dem bredvid varandra i sitt bildspel. De föddes samma år och även Kraus dog ung, men hann tonsätta ett sorgekväde till den alltmer berömde kollegan, som Bellman skrev text till.
Förstås en diskret förklädnad
Bra mer kvalificerat än ett enkelt kåseri. Det viktigaste är kanske ändå möjligheten att komma ut och möta folk. När Stig Jacobsson talade om Mozart & Konsertväsendet räckte det inte med att bära extrastolar, väggarna öppnades.
Söderköping är mycket mer än kanalhamnens sommarkommers och Gästabudets medeltid. Om vintern lever föreläsningsverksamheten upp. Författare samtalar i den anrika Bokhandeln. På Stinsen går det an att vara Nyfiken på aktuella personer, och blicka bakåt i kulturhistorien med Retro.
Och så finns Stig Jacobsson och hans Musikkåserier. Att kalla dem för kåserier är förstås en diskret förklädnad, för Stig Jacobsson vet mer än oss vanliga dödliga om sitt ämne. Inte för inte tog han emot Norrköpings Tidningars Broocmanpris för en handfull år sedan, för sin gärning som programredaktör och mycket populär konsertintroduktör för Norrköpings symfoniorkester.
Den här vintern handlar det om wienklassicismen, alltså musikhistorien som utspelades i Wien mellan Hayden och Schubert med Mozart och Beethoven däremellan.
Fullsatt så väggarna spricker. Stig Jacobssons musikkåserier drar folk till Stinsen.
Jag tog bussen till Söderköping en vanlig tisdag och fann ett bibliotek som plötsligt fylldes av vetgiriga. De lyfte själva in extrastolar i föreläsningssalen en trappa upp och när inte det räckte fick väggarna flytta på sig, vikbara väggar är en strålande uppfinning.
Det hälsas och småpratas innan den pensionerade pedagogen vant ställer upp sin portabla dator, med anslutning för både bild och ljud, och drar igång med kvällens ämne: Mozart & konsertväsendet.
Alltså inte bara Mozart, underbarnet som gästade furstehoven, den begåvade tonsättaren som slog knut på Salieri och brände ut sig själv i sus och dus så att han dog just som han skrivit sitt sköna Requiem. Det vi alla vet, åtminstone vi som sett filmen Amadeus, Amadeus som i Wolfgang A Mozart. Vilket gör att vi vet något mer än Bellman när han skrev texten till Kraus sorgekväde strax efter Mozarts död.
Genom greppet att lyfta fram konsertväsendet ger Stig Jacobsson den begåvade tonsättaren ett sammanhang. Det var inte bara Wolfgang och hans storasyster Nannerl som gästade furstehov och adelssalonger, i Europa var det vanligt med underbarn. Resorna gav uppmärksamhet, en del pengar och nätverk för framtiden – för Wolfgangs del även en bräcklig hälsa.
Det var så konsertväsendet såg ut när han flyttade till Wien för att göra karriär, det spelades i furstehov och i adelns hus. ”Taffelmusik” säger Stig Jacobsson vänligt, där han står i dunklet vid sidan av det lysande bildspelet. Rentav att han säger ordet ”musak” också. Han listar uppskattade tonsättare i Wien på den tiden, det är få vars namn överlevt och det blir så mycket mer förståeligt när deras musik inte skulle störa åhörarna.
Med pyttesmå bokstäver. Det var librettisterna, textförfattarna, som var de hyllade operamakarna. Tonsättarnas namn var inte så viktiga. Affischen är för Trollflöjtens urpremiär.
Fast det gjorde Wolfgangs musik, störde. Den var ibland så komplicerad att åhörarna tvingades att lyssna. Inte undra på att han hade det knapert, tur han var känd som skicklig musiker (violin och piano).
Tur också att adelns statusjakt gjorde att taffelmusiken gradvis gjorde slut på pengarna. Borgarklassen tog över och gjorde konserterna offentliga i stället för slutna. Och nu var öronen mer inställda på att lyssna. Tidiga morgonkonserter blev populärt. Och musikerna och tonsättarna själva drev på utvecklingen, välgörenhetskonserter kunde ju ge betalda uppdrag.
Tur också att det blivit populärt även med opera. När Trollflöjten hade urpremiär stod Mozarts namn på programmet – med mycket små bokstäver. Det var ju Emanuel Schikaneder författaren till librettot som var det stora namnet.
Stig Jacobsson förmedlar även kunskap om musikhistoriska forskarmödor. Hur vet vi detta? Det är mycket få konsertprogram bevarade från det sena 1700-talet, om det ens skrevs sådan. Tidningsnotiser? Kanske.
En källa är bevarade brev, som där publiken klagar över den där Mozarts jobbiga musik. Eller Wolfgang skriver hem till pappa Leopold med ständigt nya förhoppningar om att tjäna pengar.
Inte undra på att det blir trångt på Stinsen när Stig Jacobsson håller ett ”musikkåseri”. Det handlar om mer än att komma ut och träffa folk i lilla Söderköping en vinterkväll. Snart är det dags för nästa, om Beethoven & mecenaterna.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
STINSEN Söderköping
Vinter – vår 2016 kl 17.30
Musikkåserier
med Stig Jacobsson26 /1
Hayden & klassicismen16/2
Mozart & konsertväsendet15/3
Beethoven & mecenaterna12/4
Schubert & salongerna