Nåbart? Teresia Björk i dansföreställningen Etsningar som gästade Riksteaterföreningen KariN på Teater Bråddgatan 34.

Etsningar som svar på Ristningar

RECENSION/ NORRKÖPING Den vita dansen. Koreografen Teresia Björk har ägnat flera år och tre föreställningar åt konstnären Siri Derkert. Under den gångna veckan gästade hon Riksteaterföreningen KariN med Etsningar.

Siri Derkert, det är konstnären med Ristningar i betong, de ristade bilderna som berättar om Fogelstadskvinnorna i Östermalms Tunnelbanestation i Stockholm. Ett stort och tungt vägande verk som gör intryck på den som tittar närmare på det. Mörka ristningar på ljus betong.

Ur Siri Derkert Trilogy, filmen där dansaren Teresia Björk fogar samman sina tre föreställningar om konstnären.

Som förspel till torsdagens föreställning visades filmen Siri Derkert Trilogy av dansaren och koreografen Teresia Björk på Norrköpings Konstmuseum på onsdagskvällen. Filmen bygger på de tre föreställningarna Without Name, Vi-We-Nous och Etsningar.

I sammanhanget kan nämnas att Konstmuseet äger flera representativa verk av Derkert, merparten från första hälften av 1900-talet.

Etsningar är den vita dansföreställningen. De tidigare har gått i andra färger. Första kammarens scen på Teater Bråddgatan 34 har klätts i vitt. På det vita golvet står ett vitt skrivbord tillsammans med en vit pinnstol. Tre högar av vita tygstycken, en bakgrunden ytterligare en hög. De höga väggarna av vita glesvävda tyger, kanske det är lin, möts i bortre hörnet.

Kompositören och musikern Martin Landquist är också vitklädd men skrivbordet han slår sig ner vid är svart och smälter in mot Första kammarens otäckta svarta väggen där även ljusansvariga Anna Wemmert Clausen står. Det är hon som även styr bildspelet som skjuts mot det vita hörnet.

Vitklädd är Teresia Björk. Vita byxor, top och rock, läkare har sådan rock, men också skulptören. Hon hukar sig vid det glesa staketet som lyser i hörnet. Gatunumret är 16 och huset ligger gömt inne på tomten. Det höstgula gräset avtecknar sig på dansarens rygg. Bilden övergår i samma tomt med en annan vinkel. Dansarens kropp hukar, som en sten vid kanten. Skuggan är svart.

Händerna på ryggen, armar som breds ut och händer hårt spända, darrande i luften. Rörelsen repeteras, igen och igen. Bakbunden, längtande.

Ljudet som pågått länge tränger in, synthezisern lägger dova klanger.

Nr 16. En adress med stark anknytning till Siri Derkert.

I ett nära samspel med bilderna, som jag nu förstår förflyttat sig till konstnärernas Paris, utvecklas dansen, några få rörelsemoment som repeteras, växer. En rullande golvförflyttning på alla fyra. Händer som virvlar om varandra och långt senare växer till svepande gester som slår ljudligt mot rockens sidor.

En annan ofta upprepad gest är den som mäter och jag tänker att dansaren och konstnären ju båda arbetar med rummet och med måtten. Rörelsen prövas med olika styrka och uttryck.

Så mitt i de abstrakta rörelserna överraskar Teresia Björk med att sätta sig vid skrivbordet. Hon läser högt, citerar ur Siri Derkerts brev.

Om än fragmentarisk, med växlande uttryck och på olika abstraktionsnivåer närmar sig dansarens föreställningens kärna – Siri Derkerts relation till sina barn, de som måste födas diskret och som hon först senare kunde ta till sig.

Bilderna byter från Paris till Stockholm, från färg till det privata fotoalbumets gråskala och dansaren plockar med tyghögarna. Nu ser jag att där ligger tre galgar, en för varje barn. Ljudet som kommit tillbaka efter minuters tystnad blåser hårt.

Etsning är egentligen grafikerns metod, skarp syra som skapar bilden. Den är alltså skild från ristandet. Men i vårt språk har vi uttrycket ”etsa sig fast” – det är vad Teresia Björk gör med sitt verks sparsmakade urval av rörelser.

Etsningar tar form, utvecklas och fördjupas så som en människa växer, finner sin väg och följer den. Etsningar är dansarens svar på konstnärens Ristningar i betong.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Mats Lindgren för Teresia Björk

RIKSTEATERFÖRENINGEN KARIN Norrköping

Hösten 2018

21 september kl 19 – Östra Stenby/Konungsund bygdegård
Vatten
Stig Östman

26 september kl 19 – Åby Folkets Hus
Var blev ni av ljuva drömmar
Maria Hjalmarson och Lars Örback

3 oktober kl 19 – Hörsalen
Näktergalarna
Av Cecilia Sidenbladh
med Divine Opera – Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Hanna Fritzson
Erik Skarby, piano

20 oktober kl 18 – Skärblacka Folkets Hus
En FRID(a) för själen
Anna Bromee

24 oktober kl 18.30 – Harlekinen, Norrköpings Konstmuseum
Siri Derkert Trilogy
Film av Teresia Björk

25 oktober kl 18 – Teater Bråddgatan 34
Etsningar – Dansföreställning
Koreograf & Dansare: Teresia Björk
Musik/Kompositör: Martin Landquist
Ljus: Anna Wemmert Clausen
Scenograf: Sara Selander

22 november kl 19 – Teater Bråddgatan 34
Drottningsylt
Josefin Johansson och Robert Noack

LÄNKAR
Siri Derkert hemsida  Ristningar i betong
Teresia Björk hemsida
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
Näktergalar sjöng för KariN i Hörsalen recension Kultursidan.nu 5/10 2018
O/krönta drottningar i KariN:s höst reportage Kultursidan.nu 19/9 2018