• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Creutzer och Adelmann åter på NP33


Monsieur Lune under Into the blue(s). Skulptören Caroline Creutzer och fotografen Heléna Adelmann ställer ut tillsammans på Galleri Sander/NP33.

 

Såklart de är fulla av berättelser

 

NORRKÖPING Tålamod och lätthet. Caroline Creutzer och Heléna Adelmann möts igen, nu under temat ”SagoLikt”, på Galleri Sander/NP33. Mycket har hänt sedan sist. Den strama skulptören har hittat ett nytt, och färgsprakande uttryck, medan fotografen nördat in sig med ett nytt objektiv.

Galleristen Joakim Sander sammanförde Caroline Creutzer och Heléna Adelmann för fyra år sedan. Utställningen då hette ”Vårkänslor”. Nu ställer de goda vännerna, för det har de blivit på kuppen, ut tillsammans igen – temat är ”SagoLikt”.

 

Heléna Adelmann och Caroline Creutzer
Heléna Adelmanns Båten & Dimman och Caroline Creutzers Flickan på klippan ur serien Stjärnskådarna. Uppifrån ser bronsskulturen ut som en stjärna.

 

Creutzer & Adelmann

 

Caroline Creutzers skulpturer intar glasgalleriet medan Heléna Adelmanns fotografier fyller vägarna i rummen utanför. De möts under månen och stjärnorna. Alltså hos Monsieur Lune som Caroline Creutzer gjort som svar på Heléne Adelmanns vinterlandskap Into the blue(s) och vid Flickan på klippan som sitter intill ekan i Ågelsjön, Båten & Dimman, och tittar upp mot stjärnorna.

Till dessa verk finns berättelser, såklart finns det berättelser till alla deras verk. Heléna Adelmanns rymmer ofta hunden. Hunden som kräver sina promenader, morgon, middag och kväll, varje dag, alla årstider. Det leder till Kolmårdssjöarna utanför Åby. Hunden som sällskap på fotojakt, som den där vinterdagen med timmar av fruktlöst letande.

– Så svänger jag hem på vår fula väg i Jursla. Allt är borta i diset utom vägen, månen är uppe. Det där vardagliga ögonblicket, ändå så sagolikt.

Caroline Creutzers svar på Into the blue(s) blev alltså en mångubbe, han i halvmånen. Alabastern, stenen som är besläktad med gips, påminner om månen som den ser ut just på dagen, lätt transparent. Hon visar och låter mobilens ficklampa lysa genom Monsieur Lune .

”Broccoli-alabaster” säger hon och letar fram en mobilbild där stenklumpen väntar, några svarta streck markerar skulptörens tankar. Och som en broccolis porösa och sköra yttre ser den ut. Nu kan vi se hur det konkava ansiktets ögon och näsa har räddats ur stenen, det är nätt och jämt. Månens baksida är dock slät och fint polerad, ansiktets kanter just det.

Kantighet mot det mjuka är skulptörens signum oavsett material.

 

Caroline Creutzer – La Vague IX (brons), VII (Carraramarmor) och XII (alabaster)
Vågor i islossning. Caroline Creutzer – La Vague IX (brons), VII (Carraramarmor) och XII (alabaster).

 

Caroline Creutzer

 

Caroline Creutzers verk intar alltså det inglasade galleriet, smiter ut ibland. Mjukt rundade, finslipade skulpturer i sten och brons.

Bronsen som byggs i flera steg, från ståltrådsskelett och lera med och utan gips till dess att den är redo för avgjutning. I avgjutningen hälls den heta metallegeringen och när allt stelnat och svalnat vidtar slipning och putsning. Alltid att detalj får en högglansig yta. Som björnungarnas tassar, kattens tättslutande (fornegyptiska?) hjälm eller älgens horn.

– Jag älskar sten, säger Caroline Creutzer om det kanske mest tålamodsprövande av alla material.

Den svåra alabastern som är lurig och samtidigt så full av liv, ådrad. Den vita marmorn från Carrara, men också Kolmårdsmarmorn och andra stenar som skulptören ger liv, rörelse och skuggspel.

Abbracci dell’amicizia (vänskaps-omfamning) låter den vita och den gröna marmorn slingra om varandra tillsammans med kolsvart diabas. Ett statement, låter hon förstå.

– Barn kan det här. De ser bortom kön, hudfärg och religion.

Vågor och islossning har fascinerat länge. De tre skulpturerna La Vague VII, IX, XII, två i sten och en i brons, rullar och lyfter. Där målare gärna fångar havets många vågor går Caroline Creutzer på djupet med bara en i taget, en rullar, en höjer sig.

– Jag gick i Bråviken och såg islossningen. Såg hur vattnet tryckte bort isflaken, vågen tog över med isen på ryggen.

Just så.

 

Caroline Creutzer – Livsglädje 9, 10 samt målningen Dancing in the Northerns Lights, under the Half Moon
Färgsprakande. Livsglädje 9, 10 samt målningen Dancing in the Northerns Lights, under the Half Moon.

 

Att såga, slå och slipa sten är tungt. Av nödtvång måste Caroline Creutz vila. Därmed föddes serien Krakel Spektakel, harlekinglada figurer som kan snurra runt sin vertikala axel. Rentav att de fått sällskap av stora målningar i serien Joyful Dancer (”jag som inte tagit i en pensel sedan jag började med skulptur).

Inte tungt, men tålamodskrävande. För de glänsande figurerna med fyra lager båtlack, på collage av servetter, papper, akrylfärg, är uppbyggda av gipsbandage omkring vikt kartong – för att förenkla beskrivningen.

Hållbart? Javisst.

 

Heléna Adelmann
Heléna Adelmanns Till minne av Femöresbron. Den är där – och ändå inte.

 

Heléna Adelmann

 

Heléna Adelmann har presenterat sina blommor och reseminnen här på Galleri Sander/NP33vid flera tillfällen tidigare. Nu gör hon det om igen, fast på nya sätt. Och lika intagande och vackert.

Tekniknörden i henne monterar panoramabilden över Paris tak, Les Toits de Paris, (”tornet i Montmartre har ingen kö och man kan se Eiffeltornet därifrån”) på glänsande glas. Medan den där Båten & Dimman från Ågelsjön (hundpromenad) stannar innanför mattaste plexiglas som låtsas som om dimman bara är ett andetag bort. Ett par vinterbilder är tryckta på aluminiumplåt, isblå skog och sjö och solens låga gyllenflöde.

Heléna Adelmann är skicklig, tålmodig bildbehandlare i datorn. Sagolik är dubbelkopierade björksjön, Viktor i John Bauers saga, alltså Älgsjön med sonen på en klippa men fylld av täta björkstammar. Liksom hyllningen Till den borttagna Femöresbron, inkopierad över Strömmens flöde. Här, som så ofta, kopierar hon bilderna på Photorag, ett akvarelliknande papper som ger en mjuk och varm ton.

Att fotografera går fort, en bild tar bråkdelen av en sekund. Även om Natt i Industrilandskapet en stilla kväll tog en hel minut att fånga med öppen slutare. Vilket gav en glödande tegelvägg och diffusa nattmoln.

 

Heléna Adelmann
Blommor fångade med specialteknik. Här räcker inte Heléna Adelmanns vanliga makroobjektiv.

 

Men de nyaste blomsterbilderna tar timmar. Heléna Adelmann har upptäckt ett helt nytt objektiv, som kräver att fotografen placerar skärpa och bländare manuellt. Tålamodet igen. Resultatet är skirt och skönt, växtlighet som kommer till mötes och flyr undan. Sagolikt och lätt.

Ibland är det bara ögonblicket. Som de unga kvinnorna från förra sekelskiftet som sitter i trädgården en Sommarstund – har hon prövat att följa Skagenmålarna? Nej, det är från gamla Linköping, där Heléna Adelmann har sommargalleri, och där guiderna rör sig fritt i miljön.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


CAROLINE CREUTZER – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Caroline Creutzer – Brunbjörsungen, Mademoiselle Tashi E.

HELÉNA ADELMANN – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Heléna Adelmann – närmast The Sound of Water, i fonden Flower Power, till höger Into the blue(s), samt Caroline Creutzer skulptur Monsieur Lune

GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

Vinter–vår 2019
Utställningar

2–20 februari
Jeanette Wåhlstrand skulptur/keramik
Madeleine Pyk målningar, grafik
Camilla Pyk målningar, grafik
Margot Luf skulptur/brons
Elisabeth Zeilon fotografi

23 februari–16 mars
Helena Adelmann foto
Caroline Creutzer
skulptur
Vernissage lördag 23/2 kl 11.30–15
söndag 24/2 kl 12–15
Konstnärerna är på plats lördag 2/3 kl 11.30–15
Finnissage med Heléna Adelmann lördag 16/3 kl 11.30–15
6–27 april
Pontus Carle målningar
Lambert Werner målningar
Solveig Herrström
foto
Peter Wendell foto
4 maj–1 juni
Mats Stammarnäs målningar

LÄNKAR
Heléna Adelmann hemsida
Caroline Creutzer hemsida
Galleri Sander/NP33 hemsida Facebook
Pyk & Pyk i bästa sällskap på NP33 recension Kultursidan.nu 4/2 2019
Vårkänslor i brons, sten och foto på NP33 reportage Kultursidan.nu 2/3 2015

Tagged , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.