Trädgårdslust. Syskonen Ranevskaja och Gajev är uppfyllda av återseendets glädje. Lopachin försöker prata affärer, förgäves. I rollerna Jenny Helsing, Gunnar Stafstedt och Ellen Söderström.

 

Simpla gäster på ruinens brant

 

RECENSION/ NORRKÖPING De talar förbi varandra. Ärvda, tilldelade eller förvärvade positioner som hinder för förståelse och möten. Så går det som det går i Anton Tjechovs Körsbärsträdgården hos Kvartersteatern. Men till musik!

Klezmern, den östeuropeiska festmusiken som blandar och ger. Glad till bristningsgränsen eller vemodig i hjärtats skuggzoner. Pelle Mählbys originalmusik anger tonen inför varje aktskifte, även då han introducerar nya tongångar.

Är Körsbärsträdgården väl avlyssnade rörelser i det ryska samhället omkring förra sekelskiftet? Eller använde Anton Tjechov pusselbitar från sitt eget liv i detta sin sista pjäs? Han som arbetade sig upp från enkla förhållanden till ägare av en större egendom.

Det är som att Tjechov ställt upp pjäserna mitt ett pågående schackparti. Tornrockader har redan ändrat uppställningen radikalt. Bönder på efterkälken har offrats. Tjänstehästar hoppar över skaklarna. En bonde har just nått hela vägen över brädet och omvandlats till kraftfull drottning.

Men med en radikal löpare från oväntat håll pekar Tjechov fram mot ett nytt drag, som kommer att göra både svarta och vita kungapar schack och matt. Det är lite läskigt att sitta på tredje bänk mer än 100 år senare och veta historiens facit.

 

Demokratiskt rum. I körsbärsträdgården förs mer monologer än samtal men här får alla vistas, och rentav sitta. Lakejen Jasja, guvernanten Charlotta och kontoristen Jepichodov spelas av Andreas Garrido, Denice Frid och Mattis Svedberg.

 

Plats på brädet: Godsägarinnan Ranevskaja återvänder från Paris med dotter och tjänstefolk. I staden har hon just sammanstrålat med sin bror Gajev. Fast natten är sen väntas de till godset, barndomshemmet med körsbärsträdgården. Lopachin, som betraktar sig som vän till familjen, har skyndat före.

Det är vår, tiden då körsbärsträden är som vackrast. En tröst för Ranevskaja vars kärleksförhållande är kraschat. Att ekonomin är i sämre skick än någonsin bekymrar döttrarna Varja och Anja mer än adelsfödda modern, som aldrig lärt sig att handskas med rubler och kopek på borgerligt vis.

Vår, sensommar och höst förflyter, ett kort ögonblick i det historiskt långa schackpartiet. Några stolar, ett bokskåp, ett serveringsbord. Mer behövs inte för att bygga salongen där gäster och tjänstefolk myllrar om varandra.

– Det brukade vara amiraler och grevar som dansade här, klagar tjänstekvinnan Firs, missnöjd med herrskapets simpla gäster som dansar på ruinens brant.

Men trädgården! Körsbärsträdgården som blommar utanför huset är magnifik. Den tröstar och tryggar, viskar om barndomsglädje, om saftning, syltning och hushållssysslor i ett livfullt då.

Körsbärsblommorna ringlar rikligt på sammetssvarta sättstycken, en raffinerad enkelhet på Kvartersteaterns scen.

 

Radikal idealist. Trofimov (Therese Erlandsson) analyserar dragen på spelbrädet och försöker förutsäga framtiden.

 

En tolv personer stor ensemble går åt. Från yngsta tjänsteflicka till gamla Firs gestaltas hög och låg och den nya tidens personer, de som är mittemellan, de som kommit från någon annanstans än där de nu befinner sig. Var och en med sin berättelse, sin skärva av liv. De som tar för sig när möjligheten finns och de som skänker bort.

Några möts men mest talar de förbi varandra, mer till sig själva. Hur många gånger nyrika Lopachin än erbjuder sig att köpa godset förblir erbjudandet ohört. För kan en person av börd lyssna till någon av folket? Eller över huvud taget förstå?

Tjechov såg Körsbärsträdgården som en komedi och var missnöjd med Stanislavskijs naturalistiska uppsättning vid uruppförandet i januari 1904. Kvartersteatern drar i mitt tycke åt Brecht. Kanske är morbror Gajev rolig, med sin godispåse och halvt förvirrade, halvt relevanta högtidstal, särskilt det till bokskåpet. Humorn är i övrigt svårfunnen, kanske underspelad. Kanske överspelad i vår tid.

Det gör mig glad att se Kvartersteatern ta sig an en klassiker, inte bara för sakens skull utan för att undersöka vad den kan ge i vår tid. I uppsättnings tydligt gestaltade icke-lyssnande ligger en mänsklig tragedi som bränner, kanske än mer i vår tid. Slöseri utan en tanke på morgondagen, okunskap och lek med andras känslor. Någon glöms bort. Och någon putsar ett gevär.

Om något behövs så är det att arbeta med de ojämlika rösterna, varför inte investera i myggor. Allt ljud åt alla.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Pressfoto: David Söderström / Mons Gregemark för Kvartersteatern

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

3:e KAMMAREN, TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

Spelåret 2018–2019
Kvartersteatern
Planerade produktioner

PJÄSPROJEKT

26 oktober – 3 november 2018
Nevermore
Skräckteater
Av Anna Nygren efter Edgar Allan Poe

8–24 mars 2019
Körsbärsträdgården
Av Anton Tjechov
Regi & Produktion: Frida Nyström
Originalmusik: Pelle Mählby

MEDVERKANDE
Ellen Söderström, Jenny Helsing, ​Gunnar Stafstedt
Kajsa Rydén, Emma Friberg, Mattis Svedberg
Christell Saavedra, Andreas Garrido, Lotta Bäck-Vogel
Denice Frid, Adrian Stenström, Therese Erlandsson

 

26 april – 4 maj 2019 i Hedvigs kyrka OBS!
Spöksonaten
Av August Strindberg

15–26 maj 2019
Fem gånger Gud
Apatiska för nybörjare
Av Jonas Hassen Khemiri

FILM

Våren 2019
Huset bredvid
Kortfilm av och med TeaterNjutarna

UPPSPEL

Barnteatergruppen, 7–9 år
Barnteatergrupperna, 10–12 år
Ungdomsgruppen, 11–13 år – projektinriktning
Nybörjargrupperna

ÖVRIGT

Fria grupper under Kvartersteaterns paraply

LÄNKAR
Kvartersteatern hemsida Facebook
Premiär för Tjechovs Körsbärsträdgård reportage Kultusidan.nu 5/3 2019
Mysrysansvärda Nevermore på TBg34 recension Kultursidan.nu 30/10 2018
Återuppväckta Nevermore går igen reportage Kultursidan.nu 24/10 2018
Kvartersteatern lägger ut för spelåret reportage Kultursidan.nu 21/8 2018