Ständigt denna måne. Musikalen Familjen Addams är som en välfylld godispåse. Här finns allt.

Kittlande magiskt under månen

Det är en ambitiös uppsättning av Broadwaymusikalen The Addams Family som Östgötateatern tagit sig an. Samarbetet med Cirkus Cirkör märks tydligt och lyfter föreställningen/framförandet, både bokstavligt och i upplevelsen.

Teaterchef Johan Celander har gjort ett gediget jobb i översättningen samt att överföra manuset till en svensk publik – och i Östgöta teaterns egen regi (ovanligt med fria händer vid export av Broadwaymusikaler). Originalmanusförfattarna Marshall Brickman och Rick Elice, närvarande i premiärpubliken, verkar uppriktigt glada över den enda behållna repliken på engelska, levererad av Christian Zell.

Andrew Lippas komposition leker med diverse musikaliska referenser under ledning av kapellmästare Johan Siberg; orkesterdiket sjuder av liv, i samklang med allt det märkliga som hör familjen Addams till. För stämningens skull finns bland annat en hoppdansande tassel och en från topp till tå långhårig ’Kusin It’ skyndar över scenen – ett troget fan känner igen sig.

Det alldagliga väcker liv i det morbida. Det blir fart på den säregna Familjen Addams när kärleken inträder i tonåringen Wednesdays (Jenny Holmgren) liv. Den utomfamiljliga relationen; kärleken till en helt ”vanlig kille”, Lukas Beineke, ställer till med bekymmer.

När familjen Beineke bjuds på middag och efter mångt om mycket letande stiger in Addams kråkslott i Central Park påverkar de den annars rigida, stabila familjens struktur. Riktigt komiskt blir det när samtliga i familjen, på Wednesdays begäran, ska verka normala. Imitationen är klockren: Morticia iklädd rollen som hemmafru; Pugsley (alternerande skådespelare) i scoutkläder, just hemkommen från bibelstudier; och Fester dundrar in i med peruk och baseball och gör ymnigt en touchdown framför gästerna.

Familjen Beineke tycks inte köpa charaden. Den ifrågasätter och väcker tankar. Vems liv är önskvärt och vad kan de lära av varandra? Numret ’Galnare än du’ är lysande.

Familjeband och lojalitet. Det är relationsdrama och tillhörande komplikationer i fokus. Pappa Gomez trängs mellan dotter och fru. Christian Zell spelar stilige Gomez med imponerande bibehållen elegans när sång, dans och rörelse utövas samtidigt – på roterande gradänger.

Petra Nielsen rekryterades tidigt till den andra titelrollen och utstrålar såväl grace som professionalitet. Morticia är sensuell ut i de svarta hårtopparna och håller huvudet högt även i trångmod. Som när det avslöjas att hon blivit förd bakom ljuset i hennes eget initierade familjelek ’Öppna upp dig’ och blir förödmjukad inför paret Beineke, därtill tagen på orden hon tidigare yttrat till fru Beineke ”Nej, vi har inga hemligheter för varandra”.

Till stor del motiverat av syskonkärlek och den förtvivlan Pugsley känner inför att förlora syrran Wednesday till Lukas (”vem ska plåga mig nu?”) och därmed ämnar lura i honom lite brygd, stulen från gammelmors farliga samling. Naturligt utgör middagen, med sin familjetradition (leken) och den felaktiga mottagaren av brygden föreställningens klimax och vändpunkt.

Det är medryckande och välspelat. Framförallt imponerar Jenny Holmgren och Carina Söderman, Alice Beineke, med sina sånginsatser. Många av karaktärerna lockar till skratt.

Den zombieliknande butlern Lurch (Jan Unestam) tänder eld på huvudet, bär ut maten samt inleder andra akten med att vakna och ’morgna sig’, stiga i sin rock; imponerande. Shownumren är som bäst när tajmingen är perfekt, då blir effekten hisnande och föreställningen lyfter.

Jesper Barkselius tycks stormtrivas i rollen som Fester: kalhuvad och iklädd grå stass. Han utgör en festlig berättare som leder publiken genom kärlekens bestyr och för tankarna till Puck ur Shakespeares En midsommarnattsdröm. Till sin hjälp har han förfäderna, de duktiga scenkonstnärer som utgör ensemblen; medkonspirerande (osynliga?) krafter som ömsom guidar ömsom ställer till det längs kärlekens snåriga stig. En musikal är ett ensemblespel och här bidrar de verkligen stämningsskapande till att lyfta och förstärka hela känslan med sånginsatser och bitvis cirkuskonstnärliga framföranden.

Jag kliver ut ur teaterns värme, blir stående på trappan, just bredvid de långskaftade röda rosorna intill de för kvällen utlagda röda mattorna, och då träder månen trolskt fram ur dimråder och skänker ett mystiskt sken över ’Gullolle’. Kittlande magiskt.

Bär med mig musiken i fötterna och det känns som att familjen Addams kommer att stanna i hjärtat och på min näthinna för en lång tid framöver; när nu Farbror Fester avslutningsvis flugit till månen för att pröva lyckan och förhoppningsvis få sin kärlek besvarad.

Text: Åsa Husén
Foto: Anders Kratz / Östgötateatern
Länkar och föreställningsinfo efter bilderna

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Östgötateatern kryddar Addams med cirkus reportage Kultursidan.nu 25/9 2012

• STORA TEATERN Norrköping

• 29 september 2012 – 10 januari 2013
  Stora teatern i Linköping 8 februari – 31 maj 2013
  Familjen Addams
  Music & Lyrics by Andrew Lippa
  Regi: Mattias Carlsson
  Kapellmästare: Johan Siberg
  Scenografi/kostym: Magnus Möllerstedt
  Koreografi: Mattias Carlsson och
 Cynthia Kai
  Cirkusregi: Jesper Nikolajeff
  • MEDVERKANDE
    Familjen Addams
    Gomez          Christian Zell
    Morticia         Petra Nielsen
    Wednesday  Jenny Holmgren
    Pugsley         Fabian Nikolajeff/Kalle Jansson
    Fester           Jesper Barkselius
    Gammelmor  Gunnel Samuelsson
    Lurch             Jan Unestam
  • Familjen Beineke
    Mal          Sven Angleflod
    Alice        Carina Söderman
    Lucas      Linus Henriksson
  • Förfäder
    Willy Boholm
    Iréne Granehag
    Louise Hafström
    Julie Støp Husby
    Denny Lekström
    Joacim Hedman
    David Inghamn
    Cynthia Kai
  • Förfäder (cirkusartister)
    Magali Bancel
    Mattias Lindström
    Mikael Lindström