• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Thomas Filipsson skriver om sin autistiska dotter (reportage)

Thomas och Carina samtalar om en bok som berör.
Ett samtal som berör. Thomas Filipsson berättar för Carina Johansson hur livet med dottern Lisa gjort honom starkare.

 

”Jag är inte rädd för något längre”

 

Kylan biter i ansiktet. Jag har fulparkerat bilen och skyndar med andan i halsen till vårt möte. Hur kunde jag ta fel på tiden? Värmen klappar mina kinder innanför kaféets dörr. Fotografen är där men inte Thomas Filipsson. Jag hann!

Att läsa hans senaste bok Lisas Dagbok om dottern Lisa var en omtumlande upplevelse. Lisa är autistisk. Boken består av Thomas blogginlägg gjorda mellan 2009 och 2012 och återspeglar en kaotisk tid i dotterns tonårsliv. Men framför allt återspeglar den den kärlek som finns mellan dotter och pappa. Och en upplevelse av att kraften finns bortom allt förnuft.

Thomas dyker upp, röd om kinderna och med ett vänligt leende på läpparna. Vi börjar genast prata om Lisa och om hans skrivande.

– Det måste komma inifrån, säger han.

Båda hans böcker om dottern har kommit till vid tillfällen då han satt sig ner för att skriva och orden bara kommit till honom. I större eller mindre utsträckning har han skrivit av sig. Och bakom kaos, sorg och svårigheter lyser en stark upplevelse av gåvan, den största av dem alla, den vi kallar för kärlek.

Vi kommer att prata om en episod i boken. Lisa har ett mycket begränsat språk och vid ett tillfälle då Thomas var ensam med henne under en helg trodde han att hans krafter var slut. Lisa var utåtagerande och kaoset dunkade i väggarna. Det fanns ingen att ringa till som han kunde be om hjälp. Tårarna började rinna nerför hans kinder för gränsen var nådd. Då vände Lisa. De kunde lägga sig ner i sängen och vila. Hon klappade hans kind. De låg så i flera timmar. Nästa dag var Thomas krafter påfyllda.

Första boken om Lisa skrev Thomas tillsammans med Mats Willner som har en autistisk son. Boken blev uppmärksammad och papporna inledde en föreläsningsserie runt om i Sverige. Det som berörde mig i Thomas senaste bok berörde också åhörarna, särskilt de som hade egen erfarenhet av autistiska barn. Papporna förmedlade hopp och glädje, trots den tuffa vardagen. De satte ord på den. Och att det just är pappor som gör det är ganska unikt. Det finns många föreläsare om autistiska barn och det finns många böcker men det är oftast mammorna som är aktiva. Det är vanligt att papporna flyr från familjen då de får ett autistiskt barn.

– Men Lisa är en gåva! Det är inte synd om oss. Nu när det mesta har landat och den kaotiska tiden är bakom oss är jag inte rädd för något längre. Jag har blivit starkare, säger Thomas.

När jag går från kaféet hoppas jag att många människor får tillfälle att läsa hans bok om Lisa. Den är full av ord från en pappa som har stått kvar, förmedlat hopp och känt en oändlig kärlek till sin dotter. Kanske har han gett en röst åt fler än pappor till autistiska barn. Kanske har han satt ord på vad många älskande och ansvarfulla pappor i svåra situationer skulle vilja uttrycka.

Text: Carina Johansson
Foto: Sven Åke Molund

 

  • LIVSERFARENHET

  • Lisas Dagbok – när autismen tar över
    Thomas Filipsson
    Vulkan  förlag

 

LÄNKAR
Thomas Filipsson blogg
Vulkan förlag hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Thomas Filipsson skriver om sin autistiska dotter (reportage)

  1. Pingback: Bilder från det oförutsägbara (recension) | KULTURSIDAN.nu