• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Moa Martinson-film upprättar kvinnor


De som bar oss på sina magra axlar. Statister gestaltar arbetare, i många fall sina mormödrar eller farmödrar, i filmen Moa Martinson – Landsmodern. Scenen filmades oktober 2017

 

Vi lever i den världsbild vi kritiserar

 

RECENSION/ NORRKÖPING Kvinnor – mindre värda? Maj Wechselmann och Ebba Witt Brattström upprättar i filmen Moa Martinson – Landsmodern såväl författaren som de fattiga kvinnors hårda liv hon gestaltade i sina bästsäljande böcker. En invändning dock är likhetstecknet mellan karaktären Mia och författaren Moa.

May Wechselmanns efterlängtade film Moa Martinson – Landsmodern fick sin galapremiär i Norrköping. Produktionen har nog inte undgått många Norrköpingsbor. Filmen är ett dokudrama med berättare, fotografier, vittnesmål och inte minst 500 statister, kvinnor, barn och män.

Cnema var stolt första biograf för galapremiären i torsdags, kvällen före Sverigepremiären på fredagen. Filmen är tänkt att visas på SVT i något kortare version.

Moa föder barn på natten, alldeles ensam. Kvävda skrik för att inte väcka de andra barnen. Filmens första scen sätter tonen för vilken person Moa Martinson var och fortfarande är.

När jag växte upp i Norrköping var hon allra högst levande hemma hos mig. Det var en riktig person som förekom i vardagen, i samtal och inte minst på teve. Filmatiseringen av Mor gifter sig (1979) var en oerhörd succé och naturligtvis fanns den även i bokhyllan.

Genom karaktären Mia, får vi se hur modern motarbetade smutsen genom att kalka väggarna och pryda spisen med blommor. De blå blommorna som hoppet i misären. I Mor gifter sig är det aldrig grått och hopplöst. Mia lyckas ha en distans, som består av nyfikenhet och humor. Mias mor och hon är egentligen aldrig offer.

 

Inspelning av nyårsscenen, Maj W vid kameran
Två statistrika scener spelades in i Norrköping. Här är det nyårsscenen som spelades in just på nyårsafton. Maj Wechselmann ses vid kameran inför tagningarna.

 

Jag är inte ensam om att känna närhet till författaren Moa Martinson. Annika Forsmark, en av de många statisterna i produktionen har för Moas vänner – Moa Martinsons litterära sällskap berättat om inspelningarna i Norrköping:

”Vi var på väg till arbetet, i demonstrationståg och vartefter timmarna gick blev identifikationen med våra rollgestalter närmast total. I väntan och pauser delade vi berättelser om våra mormödrar och farmödrar som under mycket svåra förhållanden arbetat i textilindustrin. ’Jag är här idag för deras skull, och för Moas’ ”, var det många som sa.

”Vi filmade i Grytskvarteren, inne i Industrilandskapet, där det vid den aktuella tiden fanns ett gytter av bostäder. Där föddes min pappa. ’Det var en misär’ sa han om den här tiden, som han annars aldrig ville prata om.”

”Vi gjorde paus i inspelningen och skulle gå och fika på Arbetets museum. I den byggnaden låg väveriet, som var min farmors arbetsplats. Nu fick jag bokstavligen gå i hennes fotspår. Hennes väg till arbetet, omgiven av arbetskamrater och grannar. En drabbande upplevelse. Så nära har jag aldrig varit min farmor”, skrev Annika Forsmark.

Moa Martinson föddes i Vårdnäs socken nära Linköping år 1890. Hon fick namnet Helga Maria. Hennes mor Kristina Swartz var en 19-årig ogift piga som blev tvungen att lämna sin dotter hos sina föräldrar. Hon var förmodligen resultatet av en våldtäkt.

Efter ett par år flyttade modern till Norrköping och började arbeta på textilfabrik. År 1895 gifte Kristina sig med Alfred Karlsson och kunde därmed ta flickan till sig. Moa Martinsons styvfar arbetade på olika gårdar och i hamnen. Familjens ekonomi var mycket dålig, bland annat till följd av styvfaderns alkoholproblem, och som en följd av detta fick man ofta flytta. Som barn skrev hon poesi, och gick ut skolan med högsta betyg, trots att de flyttade 11 gånger på sex år.

Fylleriet florerade bland de arbetande männen i industrin. Livet var hårt, fattigt och inte minst smutsigt. ”I Norrköpings fattigkvarter forsade avloppsvattnet på gatorna, ibland ända upp till knäna”, beskriver Moa på sjungande Norrköpingsdialekt, rösten tillhör Carina Perenkranz.

Ebba Witt-Brattström berättar mellan spelscenerna om Moa Martinson och beskriver henne som vår första #Metoo. Moa Martinson skrev om våldtäkt i hemmet och nådde ut till svenska kvinnor som ingen annan – och förändrade könspolitiken.

Moas barnbarn medverkar också i filmen och fyller ut luckor, personligt och inifrån familjen.

 

Agneta Skarp, Maj Wechselmann, Ebba Witt-Brattström och Carina Perenkranz
Norrköpingsengagemang. Agneta Skarp, kostymör, och Carina Perenkranz, statistansvarig och Moas röst, har bidragit till filmen. Här tillsammans med Maj Wechselmann och Ebba Witt-Brattström.

 

Sommaren 1906 arbetade Moa Martinson på den stora Konst- och Industriutställningen på Syltenberget i Norrköping. Det visas bilder från den stora händelsen, en grov kontrast mot den fattiga befolkningens verklighet. Enorma satsningar gjordes.

I romanen Kungens rosor (1939) berättar Martinson om denna period. Hon är sarkastisk i sin kritik vilket visar hur hon redan som ung hade ett stort politiskt medvetande. På hösten 1906 fick hon en utbildningsplats som kallskänka i Stockholm.

Moa Martinsons mor och styvfar bodde i Ösmo på Södertörn och där träffade Moa diversearbetaren Karl Johan Leonard Johansson. Hon blev gravid men vägrade att gifta sig. De fick sammanlagt fem barn innan paret gifte sig 1922.

Samma år fick hon en text publicerad under signaturen H.J. (Helga Johansson) i tidningen Arbetaren. Där träffade hon Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen, som inspirerade henne att börja skriva en roman, Kvinnor och äppelträd, som dock inte fann en förläggare förrän 1933.

Moa Martinsons politiska intresse resulterade i att hon 1924 blev invald i kommunalfullmäktige i Sorunda landskommun. När Moas liv börjar ändras till det bättre inträffar en fruktansvärd tragedi, de två yngsta sönerna går genom isen och drunknar. Några år senare begår hennes man självmord.

Moa får stöd under denna svåra period. Hon har vänner med inflytande nu.

Filmen presenterar ny, hittills okänd dokumentation om äktenskapet med Harry Martinson. Det är en mycket fin skildring av en kärlek som börjar med omtanke. Relationen har tidigare mest skildrats negativt  och filmen försöker rätta till detta, med en mer mänsklig bild av paret.

Samtidigt framförs stark kritik till hur männens värld anses så mycket mer viktig, inte minst bland författarkolleger. Harry, var en skör poet. Moa stöttade, renskrev, kritiserade och hjälpte honom att stå upp, bokstavligen. Bilden av deras samarbete har hittills varit mycket ensidig. Filmen är kritisk mot Svenska Akademien som stöttade nidbilder av Moa Martinson.

De senaste 30 åren har mycket gjorts för att rätta till bilden av en av våra största författare. Ebba Witt-Brattström har gjort en stor del av arbetet med att ”gräva fram” Moa rent vetenskapligt ur litteraturhistorien, först genom sin doktorsavhandling Moa Martinson – Skrift och drift i trettiotalet som publicerades 1988. Tidigare porträtt har varit ofullkomliga, ibland rent av osanna, hävdar Ebba Witt-Brattström.

 

Moa Martinson – Landsmodern, affisch
Författarporträtt. Begreppet Landsmodern myntades av statsminister Tage Erlander 1954.

 

Det finns ett problem i att beskriva Moas storhet genom att luta sig mot den självbiografiska romanen Mor gifter sig så som filmen gör. Kvinnorättskämpen och arbetarförfattaren Moa Martinson använde sin erfarenhet av livet när hon skrev. Det betyder inte att biografi är hennes arv.

Filmen har tyvärr svårt att skilja Mia, Moa och Helga åt. Jag kan inte säga hur det ska göras, eftersom de är tätt ihopklistrade.

Det är svårt att porträttera författare, och då speciellt kvinnliga. Vi lever i den världsbild vi kritiserar, och det komplicerar det hela. Fortfarande beskrivs hon ofta som ”Moa” medan hennes man beskrivs som ”Harry Martinson” för eftervärlden.

Vi skiljer fortfarande män och kvinnor åt och betonar respektives talang olika. Jag ser att filmen försöker förändra bilden av henne men fortfarande är fast i leran vi befinner oss i.

Moa Martinson – Landsmodern är ytterligare ett steg i rätt riktning för att bevara författarens arv, förtydliga och lyfta fram hennes betydelse. Moa Martinson bevisar att kärlek från en förälder kan betyda all skillnad i världen. Det är en seger för alla vi som lever i skuggan av våra mormödrar och farmödrars historier. För de var också intelligenta, tänkande människor. De var ingen grå depressiv massa.

Låt oss inte glömma styrkan som byggt staden vid Strömmen. Bokstavligen, har de burit oss på sina magra axlar.

© Text: Malin Ringdahl

© Foto: ur filmen Moa Martinson – Landsmodern samt Sven Åke Molund och Ann-Charlotte Sandelin

CNEMA Norrköping

7 februari 2019
Moa Martinson – Landsmodern
Dokudramafilm
Producent och regissör: Maj Wechselmann
Manusförfattare: Maj Wechselmann, Ebba Witt Brattström
Berättare: Ebba Witt Brattström
Filmning: Ulf Anéer
Klippning: Maj Wechselmann
Musik: Anders Koppel
Medverkande: 500 statister, kvinnor, barn och män med flera
Filmen har fått ekonomiskt bidrag från bland annat Norrköpings filmfond

LÄNKAR
Moas vänner – Moa Martinsons litterära sällskap hemsida Facebook citat
Maj Wechselmann Wikipedia  imdb
Moa Martinson scen 2 på nyårsafton reportage Kultursidan.nu 3/1 2018
Statera i Maj Wechselmanns Moa-film reportage Kultursidan.nu 16/8 2017

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.