• KULTUR-ANNONS



  • NYHETER

WTM’18 Rockfredag på Saliga Munken


Irländsk folk-rock-punk. Sir Reg bjöd på medryckande shanty-feeling halvvägs in på fredagskvällen. Känslan var intim, svettig och skön.

 

Franska kungar, svensk drottning

 

RECENSION/ NORRKÖPING Från franska kungar till en svensk rockdrottning. För den som bär rocken närmast hjärtat är det lätt att navigera på Where’s The Music? På Saliga Munken spelade Last Train, The Great Discord, Sir Reg, J.O.N. och Liv Sin på fredagskvällen.

Oavsett vad man gillar för genre så är Where’s The Music? en mycket bra festival, det finns något för alla. Det är lätt att navigera, varje genre har sin scen. Rockakterna ligger mig varmt om hjärtat. Alltså befann jag mig på Saliga Munken under fredagen.

 

Last Train
Last Train. Pressbilden andas punk av gamla skolan. Under spelningen blev de så glada att de kramade om varandra.

 

Last Train

 

En wow-upplevelse med ultimat gåshud. Ett gäng unga fransmän som körde punkrock. Old school-punk med aggressiviteten, scenspråket och en lagom skitig röst.
För mig är det lycka när man får uppleva något nytt och som berör mig i själen. De här grabbarna är kungarna av fredagskvällen för mig.

Mellansnacket rymde humor samtidigt som de snyggt presenterade låtarna så att man snabbt kom in i deras musikaliska budskap. Texterna berörde, med snygg poesi och de förmedlade verkligen känslor. Låten Fire kommer att ligga högt upp på min spellista.

När en röst är lagomt ”skitig” och whiskyraspig samt har en själsfull nerv som tar fram hela känsloregistret, det är då man vet att man hittat ett guldkorn. Det kommer lugna partier i musiken som sedan går över i frenesi, trummisen dirigerar verkligen de andra medlemmarna och det är bara att förföras av en bra show. Längst bak i slingorna finns en Joy Division-vibe som absolut gör mig lycklig.

Det är galet vackert, som en Quentin Tarrantino-film med inslag av Tim Burton. Låtarna Secret och Fire gick direkt in i mitt hjärta. Mörk poesi som var oerhört vacker, med djup melankoli som ändå förmedlar något hoppfullt.

Som sig bör av ett punkband så avslutas det med en rungande rundgång. Vive La France!

 

The Great Discord
The Great Discord. Fia Kempes scenpersona är ett androgynt fågelväsen.

 

The Great Discord

 

The Great Discord blir verkligen bara bättre och bättre. Första skivan ”Duende” var otroligt bra. Skiva nummer två ”The Rabbit hole” var excellent. Deras musik får mig att känna att jag upplöses i varenda cell, cellerna studsar mot väggar, golv och tak. Jag förs ner i ett kaos, i en svart nebulosa för att återfödas i ett perfekt Ohm-ljud. ”Oooohmmmmm”.

Allt händer på en och samma gång. De poetiska texterna leker med myter, sagor och metaforer. Fia Kempes röst går från enkla sakrala toner till ett fyrverkeri när growlet kommer. Det är dansuppvisning – och en skitig rockscen.

Fias scenpersona, ett androgynt fågelväsen lockar och förför. Det är mörker som blir till rent ljus. De briljanta musikerna backar upp varenda ton som Fias röst tar, hennes register går från höga klara toner ner till en grov alt.

Great Discord har en tanke bakom varje ton, varje ord som förstärks av scenspråk och ljusshow. Det här är bandet som ger lika mycket på ett litet klubbgig likväl som på en arenaspelning. Framtiden kommer att ta dem ut på de stora arenorna, för de har något unikt.

Tyvärr kom inte hela briljansen fram på Saliga Munkens lilla scen men showen var absolut bra. Har man sett dom tidigare så vet man verkligen vad de kan prestera.
Ljudet kunde ha varit lite bättre, tyvärr försvann Fias briljanta röst i några partier.

Stämningen var dock bra och det var en sådan där spelning när publik och band blir ett. Vågorna av energi strömmar från scen till publik och tillbaka i positiva vågor.

 

Sir Reg
Sir Reg. Musikglädjen och värmen sprudlade från Saliga Munkens scen när bandet spelade.

Sir Reg

 

Jag blir helt enkelt bara glad! Sir Reg bäddar in publiken i en bekväm komfortzon. Det är verkligen pubmusik och det är folkmusiktoner som möter rockens hjärta. Det är irländsk folkmusik-touche som tar fram den där känslan av att njuta av en bra öl och bara vara glad och njuta av bra musik. Texterna sätter sig snabbt och refrängerna går rakt in i hjärtat, det går inte att vara stilla.

Sir Reg har med sig publiken och scenspråket harmonierar väl mot musiken. De har en egen ton som inte gör pastisch utav folkmusiken utan mixen blir bara härligt skön. Det är uråldriga folkmusiktoner som möter nutiden. Det är shanty-feeling och man kan inte låta bli att sjunga med. Känslan är intim, svettig och skön.

 

J.O.N

 

Fjärde bandet ut på Munken var J.O.N. Tyvärr inget band som fångade mig. Punk som blev för mycket pastisch. Det kändes bara gammalt och tråkigt. Sayonara Motherfuckers var en textrad som verkligen sa allt, jag ville bara gå därifrån. Fanns inget som tilltalade mig i det här bandet!

 

Liv Jagrell
Liv Sin. Bandets energi driver bakom hårdrockens drottning Liv Jagrell.

 

Liv Sin

 

Sist ut på Munken var Sveriges rockdrottning, Liv Jagrell i bandet Liv Sin. Publikens energi kom tillbaka, de som var kvar och kom till. Många droppade av under föregående akt.

Liv har en fantastisk röst och en energi på scenen som verkligen berör. Det är inte många sekunder hon står still och hon har ett scenspråk som är lagomt kaxigt utan att spela över. Både hon och hennes musiker vet hur en scen ska tas och hur man får igång en publik. Det flirtas och vi låter oss förföras! Det här är klassisk headbanging och horns up!

Att Liv hade sviter från förkylning märktes inte, rösten låg säkert och energin var perfekt. Det är full fart från första till sista tonen. När låtar som I’m your sin och Killer of the damned går på så är det bara att njuta i fulla drag. Sveriges rockdrottning vet hur kronan ska bäras och vi som var kvar på Munken fick en adrenalinfylld show!

Fredagen bjöd på en skön mix av olika rockgenres. Kvällens guldkrona går till Last Train!

© Text: Christina Wernersson

© Foto: Michael Strandhed, Cox – Lucie Rimey Meille, Joakim Sjöholm, Christina Wernersson

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Sir Reg

SALIGA MUNKEN Norrköping

9 februari 2018
Last Train
The Great Discord
Sir Reg
J.O.N.
Liv Sin
Where’s the Music? – Arr: FKP Scorpio

LÄNKAR
Last Train hemsida Facebook
The Great Discord Facebook
Sir Reg hemsida Facebook
J.O.N. Facebook
Liv Sin hemsida Facebook
Where’s The Music hemsida Facebook

FREDAG
WTM’18 JADA en urkraft på Arbis recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Dorian Sorriaux i Hedvig recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 La Lusid skapar egna regler recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Priest hädar à la 80-talssynth recension Kultursidan.nu 10/2 2018

FÖRHANDSARTIKLAR
WTM’18 Musikfesten i startgroparna reportage Kultursidan.nu 6/2 2018
WTM’18 Lokala guldkorn och Gaffagala reportage Kultursidan.nu 10/1 2018
WTM’18 Familjen, Grant och tysk hiphop reportage Kultursidan.nu 8/11 2017
WTM’18: Where’s the Music? 9–10 februari reportage Kultursidan.nu 2/10 2017

Tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to WTM’18 Rockfredag på Saliga Munken

  1. Pingback: WTM’18 Sumies musik flyter i Hedvig – KULTURSIDAN.nu