• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Hammarén, Kerola och Eidem ställer ut


Tillsammans. Stina Eidem, Nina Kerola och Anette Hammarén intar var sitt rum på Konstforum.

 

”Kära platser där jag vill vara”

 

NORRKÖPING Grafik med mera. Tre konstnärer på Konstforum. Anette Hammarén ruvar inifrån skogens grönska. Nina Kerola granskar barndomsminnen ur ännu ett vuxenperspektiv. Stina Eidem söker ögonblicket med blyertspennans hjälp.

I entrérummet möts de, innan de sicksackar sig in i var sitt rum. Här finns måleri med olja och akvarell, rentav hundar i brons. Mest grafik i flera olika tekniker.

 

Anette Hammarén – Dans och Stjärnor
Anette Hammarén med bilderna Dans och Stjärnor, i en serie med astronomiska motiv.

 

Anette Hammarén

 

Anette Hammarén ställde ut på Konstforum hösten 2010. Dunkla landskap, som tycktes fotograferade om natten. Landskapet är kvar och nu berättar hon om naturen i Vallentuna, den hon kallar sitt ”skafferi”. Skog och vatten, som skiftar i grönt.

– Jag har kära platser där jag vill vara, som jag skapar ifrån men inte avbildar, förklarar Anette Hammarén motivvalen.

I entrérummet möter den stilla Tjärnen, Anette Hammaréns enda målning, en vattenspegel i ett tätbevuxet landskap. Kanske det snöar, kanske skogen är elektrifierad.

Här finns också Fjäril i mjukgrundsteknik som förklaras som att teckna på smörpapper som vilar på ett tunt lager vax på plåten. När smörpapperet dras bort följer vaxet med, hur mycket är osäkert. Där inget vax skyddar plåten etsas den i syrabadet. Alltså blir där en bild, en fjäril, grankottar och fina ormbunksblad.

– Jag har målat med guldfärg, tillägger hon.

 

Anette Hammarén – Geodesi
Geodesi. Vanligtvis utgår Anette Hammarén från sitt eget landskap när hon arbetar. Den här gången funderar hon kring en tidig lantmätares syn på landskap.

 

I Hamnrummet finns en serie med nattmotiv, stjärnbilder över landskap. Astronomisk sagostämning framkallad av akvatint i kombination med fotopolymer.

Anette Hammarén gästar även stora Trädgårdsrummet med collaget Årstiderna, där hon ”målar” med smala remsor från gamla grafiska blad. Konstnären påminner om att grafik trycks med oljefärg. Resultatet är ett strålskimrande landskap med vatten och himmel.

– Det är en soppa, nej det är essensen av det jag håller på med. Ett koncentrat kanske man kan säga, söker konstnären sig fram.

Och så finns där Geodesi. Den här gången heter tekniken hårdgrund, alltså ristning direkt i plåten. Tre torn i ett antytt landskap, prövat av tunna svarta streck mot ljusa färger.

– Min mans äldre släkting var geodetiker för Lantmäteriet. De byggde tornen av trä, sedan klättrade de upp i dem för att mäta landskapets topografi, höjden. Jag funderar över hur han såg på landskapet.

 

Nina Kerola – Stranden II
Stranden utanför Björneborg var ett sommarparadis för Nina Kerola när hon var barn. I grafiken återvänder hon till minnenas landskap.

 

Nina Kerola

 

Nina Kerola rör sig i minnenas landskap. 2013 delade hon med sig av barndomens sommarminnen från campingsemester hos Galleri Sander på NP33. Då med lekfulla Musse Piggöron och japanskt röd sol på himlen.

Nu är det ännu mer sparsmakat. Ännu mer svart mot vita rymder, gråtoner men inte platt svartvitt säger hon sig sträva mot. Stämningen är drömsk. Absolut inga musöron. Men konstnären befolkar åter sina bilder med sig själv, vi kommer henne närmare.

– Minnen är viktigt för mig. Jag jobbar med ett tema med olika platser jag minns, berättar Nina Kerola som i utställningen åter vänder tillbaka till det Finland där växte upp och som hon lämnade.

Hennes bilder tar mest plats i Trädgårdsrummet. Det är där serien med hennes flytt från huset, huset som hon flyttar/bär. Några viktiga detaljer lyfts fram med färgens hjälp.

– Lite humor, jag kan inte bära huset med mig, kommenterar hon.

Fallskärmar är ett tema i några av bilderna. Vackrast är Den här platsen där himlen fylls av runda fallskärmar. Inga linor, inga kroppar. Den unga kvinnan ser upp mot dem. De skulle kunna vara maneter eller kapsyler.

– Man faller. Det är en osäkerhet om var man hamnar, reflekterar Nina Kerola.

 

Nina Kerola – Sjöbotten
Sjöbotten. Den korthuggna vassen sträcker sig mot oändligheten, eller åtminstone långt för gestalten till vänster.

 

Vatten och stränder. I långa Sjöbotten står den unga kvinna som var hon i den korthuggna vassen; pinnarna sträcker ut sig framför henne, långt långt bort. För den som är i början av livet känns framtiden oändlig, tänker jag.

Tekniken är fotopolymer. Nina Kerola komponerar, lägger samman, upprepar, vinklar, och drar ifrån. Särskilt drar hon ifrån. Hon menar att tomheten ger djup i hennes bilder.

– Det är kanske därför man blir grafiker för att man älskar processen. Det är meditation.

 

Stina Eidem med akvareller
Akvareller. Med stillsamma modeller har Stina Eidem inte startat med pennan utan med penseln direkt.

 

Stina Eidem

 

– Jag har inga som helst fantasier utan utgår från teckningen, klargör Stina Eidem. Stora rummet är hennes med akvareller, grafik, skulptur.

Med penna på papper kommer hon uppenbarligen långt. Tecknar av, tecknar av, gärna i främmande land som Artist in Residence för att söka nya motiv. På gatorna i Paris eller i Kina känner hon sig fri att teckna. Tills ögonblicket uppstår, hon ser det direkt – handen har fångat motivet.

– Det är i ögonblicken saker händer! Man måste vara snabb. Grunden ligger i teckningen.

 

Stina Eidem – Liten och Stor kinesisk mops
Ögonblickets fångst. Stina Eidems penna fann mopsivern. Sedan har hon överfört den till grafik eller som här till brons – Liten kinesisk mops och Stor kinesisk mops.

 

Teckningarna får vi inte se här på Konstforum, däremot det som kommer sedan. Det är så vi får möta Kinesisk mops med ansiktet som är så platt att hela framkroppen tycks ha kört in i en lastbil. Den finns som linjegrafik, tekniken kallas carborundum/chinecollé, och som två snedställda skulpturer i brons, en lite större och en lite mindre. Mopsivern går inte att ta miste på.

Den rika kinesen och Den fattiga kinesen passerade Stina Eidems penna på gatan. Här hänger de som akvareller på rispapper. Penseln lyfter kläderna i långa drag.

Utan att ta vägen om pennan lyckas hon få låna uppstoppade djur på allehanda naturmuseer. Fåglar och en hermelin står modell för akvarell.

– Tänk vilken lycka att få köra fram en vagn med dem. Jag kan måla direkt och får måla hela dan!

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

ANETTE HAMMARÉN – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Anette Hammarén – Årstiderna

NINA KEROLA – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Nina Kerola – Den här platsen

STINA EIDEM – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Stina Eidem ställer ut på Konstforum

KONSTFORUM & STUDION Norrköping

Hösten 2018

8–23 september 2018
Pontus Raud
Nödvändiga relationer
Måleri, grafik

8–23 september 2018
Viola Tar
Fotografi

29 september – 14 oktober 2018
Mats Lydén
Måleri
Anders Adelgren
Måleri

29 september – 14 oktober 2018
Jan Allan
Fotografi

20 oktober – 4 november 2018
Anette Hammarén
Måleri, grafik
Nina Kerola
Grafik
Stina Eidem
Måleri, grafik, skulptur

21 oktober – 4 november 2018
Moa Liverstam
Fotografi

10–25 november 2018
Per Serre
Måleri

11–25 november 2018
Anna Julkunen
Fotografi

1–16 december 2018
Östgötaforum

LÄNKAR
Anette Hammarén hemsida
Nina Kerola hemsida
Stina Eidem hemsida
Konstforum hemsida Facebook
Jan Allan, Mats Lydén, Anders Adelgren reportage Kultursidan.nu 4/10 2018
Pontus Raud och Viola Tar på Konstforum reportage Kultursidan.nu 19/9 2018
Kerola, Sipilä och Sweeney på NP33 reportage Kultursidan.nu 25/9 2013
November-konst i alla riktningar reportage Kultursidan.nu 11/11 2010

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Hammarén, Kerola och Eidem ställer ut

  1. Pingback: Moa Liverstams fotografi i Studion – KULTURSIDAN.nu