Wilfred Owen Songs musikvårens slut


Huvudnummer. Mats Jansson och John Erik Eleby framförde Peter Lindroths svit Wilfred Owen Songs, där han tonsatt poetens välformulerade svidande kritik mot Första världskrigets förövare.

 

Följer dikten med stor känslighet

 

RECENSION/ NORRKÖPING Dubbla klarinetter och Wilfred Owen Songs. Kammarkonserten som avslutade konstmusikfestivalen ”Svensk musikvår” på söndagen var en rik upplevelse, såväl musikaliskt som mänskligt, när första världskrigets meningslösa död knackade på.

”Svensk musikvår” avlutades på söndagen med en kammarkonsert i De Geergymnasiets aula. Trots det lilla formatet kunde den känslomässigt mäta sig med den magnifika och storslagna Allan Pettersson-symfonin i De Geerhallen dagen innan.

 

Stefan Harg klarinett Boa Pettersson basklarinett
Möte. Stefan Harg och Boa Pettersson förde nära samtal med klarinett respektive basklarinett.

 

Konserten inleddes med klarinettmusik. Stefan Harg och Boa Pettersson spelade ett stycke för klarinett och basklarinett, Rendez-vous av Arne Mellnäs, följt av att Stefan Harg spelade ett solostycke av Anders Eliasson, Disegno per clarinetto.

Mycket roligt att få höra klarinett i detta kammarmusikformat. Det är inte ofta man kan uppleva instrumentet på detta sätt. Det har en så mjuk och fyllig ton Det påminner mig om – förlåt jämförelsen ni båda solister – Lennart Hellsings Musikbussen, där klarinettens ljud beskrivs som en katts tassande.

Norrköpingskomponisten Peter Lindroth har tonsatt en diktsvit av engelske poeten Wilfred Owen, som dödades en vecka innan Första världskriget var till ända. Dikten är lika berörande som Nerudas text till Allan Petterssons Symfoni nr 12.

Båda texterna talar om den lilla människans utsatthet och lidande. Revolution eller förödande krig – det är den enskilda lilla människan utan makt som tvingas utstå sådana fasor som diktaturer eller nationalism kan skapa.

 

John Erik Eleby, baryton Mats Jansson, piano
Vilken röst! John Erik Elebys baryton är djup och kraftfull, men kan också vara innerlig.

 

Peter Lindroths tonsättning följer dikten med stor känslighet. Musiken är ömsom kraftfull, som när soldater taktfast marscherar ut i ett krig som de tror ska bli ärofyllt, ömsom innerlig och sorglig när en soldat ligger och dör.

John Erik Eleby har en kraftfull, mörk och djup baryton. Med tillbakahållen vrede sjunger han när skjutandet och lidandet skildras och med en innerligt mjuk ton när döden vinner.

När dikten berättar om en ung soldats långsamma döende blir både Elebys sång och Mats Janssons ackompanjemang, som blir ett långt pianosolo, nästan outhärdligt sorgligt. Eleby modererar sin röst oerhört skickligt från kraftfullt forte till svagt piano.

Så bryts den mörka stämningen med ett dansnummer i tjugotalets dansstil, som återgår i några mjuka och veka takter till sista diktraden:

And all their sorrows in your face.

Varför får man inte höra denne baryton mera? Ett stort tack till föreningen Norrköpingsljud, som bjöd på en så överraskande musik och så utomordentliga musikanter.

© Text: Anna-Lena Höglund
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Peter Lindroth

SVENSK MUSIKVÅR / NORRKÖPING

15–17 mars 2019
Fri entré till konserterna i S:t Olai kyrka, Antikvariatet och De Geergymnasiets aula

AULAN, DE GEERGYMNASIET Norrköping

17 mars 2019

Arne Mellnäs Rendez-vous 1 (1979)
Stefan Harg klarinett
Boa Pettersson basklarinett

Anders Eliasson Disegno per clarinetto (1980)
Stefan Harg, klarinett

Peter Lindroth The Wilfred Owen Songs (2008)
John Erik Eleby, baryton
Mats Jansson, piano

LÄNKAR
Wilfred Owen Wikipedia
Peter Lindroth hemsida
Norrköpingsljud Facebook

Sten Sandell möter/ minns Åke Hodell recension Kultursidan.nu 19/3 2019
De döda på torgets upprörda vågor recension Kultursidan.nu 17/3 2019
Svensk musikvår med Norrköpingsljud reportage Kultursidan.nu 9/3 2019

Tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Wilfred Owen Songs musikvårens slut

  1. Pingback: Förtrollande orgel i S:t Olai kyrka – KULTURSIDAN.nu